Känner sig vinjournalisterna hotade av vinbloggarna? Det är nästan så man börjar tro det när man läser på WOW News där 50 nyckelpersoner (undrar vilka det kan vara?) mer eller mindre unisont fördömer vinbloggarna och säger att man nästan aldrig läser vad de skriver. Jag undrar hur de gör när de söker information på internet för att undvika bloggarna? Kanske har de ett inbyggt filter i Google? Min tolkning av resultatet och skriverier i diverse ledare är att man kanske ändå känner en viss konkurrens.

Personligen läser jag såväl svenska som utländska vinmagasin. Jag söker information på internet och läser då även andras vinbloggar. Om jag tänker köpa ett vin vill jag naturligtvis kolla upp flera källor istället för att köpa något på enbart Kronstams rekommendation. Ett viktigt komplement till vinjournalisterna är då andra vinentusiaster som dokumenterat en provning eller har en åsikt om vinet. I många fall hittar man bättre och fräschare information i bloggar och på utländska internetsidor än hos svensk vinmedia.

Passar på och skickar med några frågeställningar som jag tycker de sk nyckelpersonerna istället skulle fundera på:

• kan en tidning göra samma bedömning av ett vin som en annan?
• varför skriver man ibland inte om viner som lanseras?
• hur lierad är man med vissa leverantörer?

Om journalisterna inte läser bloggarnas inlägg så är det väl bara en ren tillfällighet att man då och då känner igen vissa skrivningar i tidningarna som har gått att läsa i någon av bloggarna för ett halvår sedan.

Höst kommer och snuvan med den. Och visst kom den! Den annonserade sin ankomst med feber för att sedan blomma fullt ut genom att blockera både andingsvägar och smaklökar. Kanske lika bra att äta fil och macka hela helgen? Låter inget roligt! Körde konceptet gott men enkelt och förstärkte smaksättningen något.

Fredagskvällen bjöd på ett "smörrebröd" med fläskfilé på salladsbädd toppad med smörstekt Karl Johan. Igår lördag blev det lammfilé med stuvad svart trumpetsvamp. Och det smakade, trots förkylningen, mycket bättre än fil och macka.

Vinet då? Valde lite enklare men goda och områdestypiska viner. En barbera di Alba (Papagono 2004) från Fontana Fredda till smörrebrödet och et vino nobile di Monetepulciano (Poliziano 2006) till lammet.

Ska man dricka vin när man är förkyld? På en av internets många sjuk- och hälsovårdssidor kan man läsa följande: -Det är en myt att alkohol dödar virus i kroppen och därför skulle vara en bra kur mot förkylning. Däremot kan vin (inte sprit) innehålla andra nyttiga ämnen som är effektiva mot förkylningssymtom. Tycker redan att jag känner mig lite bättre.

Sista dagen ägnade vi åt de sk "Super Tuscans", dvs viner som inte följer det italienska klassificeringssystemet och innehåller druvor som inte är tillåtna. Resan från Siena till den italienska västkusten och området kring Bolgheri var ca 10 mil. Målet var ett besök hos producenten Michele Satta och den lilla byn Bolgheri.

Tanken var att vi skulle stanna till i bergsbyn San Gimignano på vägen, men den var överfull med turister, så det var bara att fortsätta väster ut. Väl framme, efter viss förvirring (GPS:n skickade oss först till en campingplats), fick vi se ett litet men mycket modernt vineri. De var mitt uppe i skörden, men togs sig ändå tid att ta emot oss. Vi fick pröva sex lite annorlunda italienska viner.

Innan provningen startade påpekade att jag körde och behövde en spottkopp. Fick då till svar att det var ingen fara. Poliserna i området brukade själva komma förbi och prova. Först ut var Bolgheri Rosso (2005). Ett vin gjort på Cabernet, Sangiovese, Merlot, Syrah och Teroldego. Druvorna plockas för hand och får sedan behålla skinet under fermenteringen som varar minst 3 veckor. Vinet som lagras i 12 månader på ek har en härlig frukt med mycket taniner. Det andra vinet vi provade, Piastraia (2005), påminde mycket om det första men ändå med lite mer karaktär och balans. Samma druvor som rosson förutom Teroldego och liknande framställning. Fräscht och fruktigt vin med viss örtig ton som fick 93 poäng av Parker nyligen. Det tredje vinet vi provade, I Castigni (2004), var en riktiktig "Super Toscans" En italiensk Bourdeaux med 70 procent Cabernet som lagras 18 månader på ek och sedan får vila 18 månader på flaska innan det kan köpas. Naturligtvis mycket taniner, men också mycket frukt och mineraler. Utmärkt till entrecoten eller älgsteken. Tyvärr drar prislappen iväg uppemot 600 kronor.  
Sen fick vi prova Sattas egen version av den klassiska Chiantin. Cavaliere (2004) som består av 100 procent Sangiovese. Ett förvånadsvärt lätt och tillgängligt vin. Lite taniner från de 12 månader det lagrats på fat. Fruktig i doft och smak med en pepprig avslutning. En mycket positiv överaskning var Syrah (2006). Vanligtvis brukar jag vara tveksam till viner med 100 procent Syrah, men detta var ett fantastiskt vin. Balanserad, öppen, inbjudande och härligt pepprig. Priset på ca 300 kronor skrämde inte heller. Avslutningsvis provade vi Giovin Re (2007). Ett trevligt vin gjort på 100 procent Viogner. Lätt oljig med torr och aromatisk smak.

  
Vi tackade för oss och begav oss vidare till Bolgheri. Målet var enoteca Tognoni. Här servaredes en alldeles utmärkt bistecca alla Fiorentina och ypperliga möjligheter att fortsätta smaka "Super Toscans". Värt ett besök - kolla på www.enotecatognoni.it! Mätta och belåtna tog vi en prommenad runt hela Bolgheri. Det tog 15 minuter. Mitt i byn fann vi Selma Lagerlöf! Man kan ju undra vad hon gjord där. Hon kanske rekade om Holger skulle ta med Akka på en resa söderöver?

2009 års vinresa var nu över och som nydöpta pantrar av Siena tackade vi för oss. Sista turen gick till flygplatsen i Florence och åter hem till Sverige. Avslutar med en Italiensk historia från förra året (nedanför bilden). Återkommer med nya berättelser om 2010 års vinresa.  
"Kära Jesusbarnet, i år har du tagit ifrån mig min älsklings sångare Michael Jackson, min älsklings skådis Patrick Swayze, min älsklings skådespelerska Farrah Fawcett, min älsklings tv-presentatör Mike Bongiorno och min älsklings poet Alda Merini!!! Jag tänkte bara tala om för dig att min älsklings politiker är ... Silvio Berlusconi och att året inte är slut än."

2009 års skörd är bäst hittills! Igår öppnades första flaskan. Färgen var guldgul och bubblorna sprudlade. Doften var sommar, citrus och äpple. Smaken var formidabel. Bubblorna gjorde så att den välbalanserade smaken av äpple, citrus och rostat bröd fullkomligt virvlade runt i munnen. Jag har gjort denna bryggd i fyra års tid och nu har jag äntligen skapat en dryck som slår alla äppelbrygder jag smakat på systemet. Den kan till och med ersätta viss champagne. Jag kanske skulle skicka en flaska till Rickard Juhlin?

Hur gör man då? Det krävs lite arbete, men det handlar inte om något större hemlighetsmakeri. Första steget är att ta hand om äpplena och göra must. Detta är den tyngsta delen av arbetet. Plocka skölja och centrifugera äpplena tar en dag för att framställa 25-30 liter must.  I alla fall om man som jag har en juicecentrifug för hemmabruk att arbeta med. Musten bör innehålla en del fruktkött annars kan drycken bli lite smaklös. När mustframställningen är klar och upphälld i ett stort kärl med lock tillsäter man jäst. Själv använder jag en sk Champagnejäst. Syftet är att göra en så torr slutprodukt som möjligt. Uppe på locket ska du sedan sätta ett jäsrör så man kan höra när processen kör igång. Musten bör stå lite varmare än rumstempererat – ca 25 grader. Sen är det bara att vänta. Efter 2 – 3 dagar börjar det puttra och efter 3 – 4 veckor har det puttrat klart. Då är det dags för nästa fas.

Drycken ska nu buteljeras och få bubblor. Innan du buteljerar så ska 7 gram per liter must tillföras. Rör om noggrant och börja sen hälla över musten i flaskor. Dessa måste förses kronkapsyl annars kan du få en otrevlig överraskning när trycket ökar i flaskorna. Ställ flaskorna varmt. Gärna omkring 25 grader, så kommer efterjäsningen igång. Processen är klar efter ca 3 – 4 veckor. Jag rekommenderar dock att man väntar minst 3 månader innan man provsmakar. Jag har fortfarande kvar ÄppelChampagne som är fyra år gammal och den har fortsatt att utvecklats.

Jag rekommenderar att man använder sk vinteräpplen med hög syra och sötma. Syran gör det möjligt att lagra champagnen längre och sötman ger den en bra alkoholhalt.

Den Italienska vin- och matdagen på Grand bjöd på några intressanta viner och värmde samtidigt upp både kropp och själ hos en frusen svensk i ett rimfrostigt och kallt Stockholm.  12 vinimportörer visade upp sitt breda sortiment med 80 olika italienska vinproducenter. De flesta kändisarna fanns på plats, Amarone, Barolo, Brunello och Barbaresco m fl. Priserna varierade mellan 45 kronor till 1500 för en butelj. Provning under två och en halvtimme kostade 150 kronor.

Villa Sant´Annas Vino Nobile di Montepulciano var kanske dagens mest positiva överraskning. En DOC från 2005 och en DOCG ”Poldo” från 2004 för 203 respektive 284 kronor. Montepulciano druvan i kombination med fransk ek ger ett mycket gott vin. DOCn var något mer tillgänglig och inte fullt så komplex som DOCGn. Enligt min mening ett riktigt fynd! Till och med stråt vassare än Poliziano 2006 (189 kronor), som hade strykande åtgång vid nyhetslanseringen i december förra året. En nylansering av vinet är tydligen på gång. Något att bevaka!

En positiv överraskning var också Spinettas nya barbaresco som lanseras som nyhet i mars, Bordini 2006. För att vara en Spinetta är priset om 389 kronor förhållandevis lågt och vinet är mycket elegant och innehåller mycket frukt med mjuka tanniner likt många andra 2006:or från Barbaresco.  Förvånansvärt tillgängligt redan nu trots sin unga ålder.

Capanelle från Toscana bjöd på tre trevliga röda viner – Chianti Classico Riserva DOCG 2005, Solare 2004 och 50&50 2005. Angenäm och fruktig Chianti gjord på Sangiovese, Colorino (för färgen) och Canaiolo (som smakförhöjare). För att inte eken ska dominera för mycket i smaken och låta druvorna och deras uppväxtförhållande få en mer framträdande roll använder Capanelle i detta vin Österrikisk ek. Solaren är däremot lagrad på fransk ek och innehåller förutom sangiovese druvan malvasia nera. Fortfarande något sluten, men lovar gott med några år i vinkällaren. Deras ”Super Tuscan” 50&50 är gjord av sangiovese och merlot. Lagrad på fransk ek i 18 månader. Man känner släktskapen med vinerna runt St Emillion. Priset om 100 euro känns lite väl tilltaget.

Bästa amaronen kom från Tenuta Sant´Antonio, Campo dei Gigli 2005. En intensiv fruktbomb med toner av mörk choklad. Lång och kryddig avslutning. Hann också med att prova en musikalisk Brunnello från Il. Paradiso di Frassina. Det drygt 5 åriga vinet var uppfostrat med Wolfgang Amadeus Mozarts musik. Svårt att säga hur musiken påverkar, men nog var tanninerna något mildare än man kanske hade förvänta sig? Frågan som väcks är hur vinet hade smakat om det hade varit Metallica?