Närmare 40 grader varmt var det när jag satt på en sten i somras i skuggan utanför anläggningen i Dry Creek River där Ridge odlar druvor och framställer vinet Lytton Spring.  Jorden var torr och solen intensiv. Trots det stod vinrankorna stolta, visserligen ganska vridna och tuktade, och hälsade oss välkomna. Som tur var, fick vi ganska snart komma in på anläggningen där ett antal flaskor från Ridge produktion hade dukats fram. Bland annat tre av de som nu släpps som tillfälliga nyheter på Systembolaget i november, Lytton Spring 2007, Geyserville 2007 och Monte Bello 2006.

Monte Bellon är fortfarande väldigt ung och sluten. Man känner vanilj, svarta vinbär och en aning tobak. Strukturen och balansen finns på plats och troligen kommer vi att ha ett fantastiskt vin för konsumtion om ca 10 år. Orkar man inte vänta så länge föreslår jag en investering i lillebror Santa Cruz Mountains. En tredjedel av priset och går med ett par timmars luftning att dricka redan nu. Skulle dock rekommendera ett par års lagring. Drack 2004:an i helgen och den var mycket angenäm. Taninerna hade lagt sig och frukten var på väg att fulländas. Otroligt ren och klar i sin balans. Ser man på blandningen av Cabernet Sauvignon, Merlot, Petit Verdot och Cabernet Franc, skulle man kunna tro att man är på Bourdeauxs västra strand. Doft och smak säger däremot något annat. Här hittar vi hallon, svarta vinbär och örter. Mycket frukt och syra! Konstigt nog känns den mer besläktad med de Zinfandelviner som Ridge producerar. Hänger troligen ihop med vinmakaren Paul Drapers involvering.

När det gäller de två Zinfandlarna tycker jag att Lytton Spring har lite mer att ge än Geyserville. Man känner igen vinet från tidigare årgångar, men jag tycker ändå att 2007 verkar ha lite ytterligare att ge än tidigare årgångar. Vinet är elegant och bjuder på en härlig balans. Doft av svarta vinbär och hallon. Taninrik (15 månader på amerikansk ek)och pepprig smak. Klarar lagring i ytterligare 10 år. När det gäller Geyserville, så har den fått mycket bra betyg av bl a WineSpectator (91 poäng). Man lyfter där fram vinets starka personlighet, doft av svartvinbär och lakris samt en taninrik pepprig blåbärston i smaken.

På plats fick jag smaka på en annan Zinfandel, som tyvärr inte finns i Sverige.  Oltranti 2004 som består av 88 procent Zinfandel, 10 procent Carignane och 2 procent Petite Syrah. Druvorna kommer från Alexander Valley i norra Sonoma, strax norr om Geyserville. Här har man på ett elegant sätt lyckats kombinera gammal Zinfandel med ung Zinfandel, vilket både ger stor frukt och mycket djup. Vinet har en härlig och lång eftersmak med ett pepprigt avslut. Tyvärr är produktionen relativt liten, varför det troligen blir svårt att få vinet till Sverige. 2004 producerades 41 fat, dvs ca 12 000 flaskor - några av dessa finns i min vinkällare.

Avslutningsvis vill jag nämna två andra intressanta viner som absolut inte ska drickas nu, utan inhandlas och glömmas bort i vinkällaren de närmaste 5-10 åren.  Det första är Chateau la Nerthe 2005 från Chateauneuf-du-Pape. Av tidigare årgångar att döma är det ett mycket attraktiv vin med dofter av lagerblad och frukter med viss aromatisk ton. Tät frukt och fin syra. Enligt Decanter bör det tidigast konsumeras 2015. Det andra är Langhe Nebbiolo från La Spinetta. Ett mycket prisvärt alternativ till Barolo och Barbaresco. Så här sa t ex Rober Parker 2007 om 2004:an: - La Spinetta’s 2004 Langhe Nebbiolo (87p)is a new offering made from the youngest vines in the Starderi vineyard. It presents the characteristic Spinetta qualities — super-ripe fruit, plenty of sweet oak and a sleek personality — in miniature. This tasty offering will also be available at a more accessible price than the estate’s other wines. Anticipated maturity: 2007–2011.