1976 hände något som revolutionerade vinvärlden. Den franska vineliten hyllade en amerikansk Cabernet och Chardonnay som bättre än de stora franska vinhusens motsvarigheter. Fransmännen var ganska säkra på att de viner de lyfte fram i blindtestet var franska, men resultatet för de röda blev…

Och de vita…

 
Liknande test har gjorts vid ett flertal tillfällen och som regel har en amerikan stått överst på prispallen. Prislappen på dessa viner är idag ganska höga, men de franska kan i många fall vara obegripligt mycket högre. Upp till 10 gånger så dyra som de Amerikanska vinerna. Den Cabernet som var med från Stag’s Leap kostar idag ca 1500 kronor för den senaste årgången. Tvåan från Mouton-Rotchild kostar ca 12 000 kronor. Kanske dags att pröva lite amerikanskt istället för överprissatta fransmän.

Här kommer lite tips i en något lägre prisklass som kanske kan fresta i sommarvärmen till grill och som aperitif. Bonterra gör en fruktig och torr Chardonnay (16632) för 135 pistoler. West gör också en smakrik och fruktig Chardonnay (83812) för 149 pistoler. Den måste beställas från beställningssortimentet. Beringer Knights Valley (74646) är en mycket prisvärd Cabernet som smakar minst dubbelt så dyrt. Finns också på beställningssortimentet för 199 pistoler.  Slutligen så tycker jag att Rancho Zabaco har en mycket eldig Zinfandel (89948) som passar till de flesta av sommarens grillfester. 169 pistoler på beställningssortimentet.  

När jag säger Tomas Ledin, Kiss och Motörhead visst tänker ni på vin då? Tänkte väl inte det. För att citera Monty Pyton. This wine is not for drinking! It’s for throwing up. Kanske inte  riktigt så illa, men…

I december lanserade även Per Moberg sitt vin. Tydligen har han varit nere i Chile och trampat druvor. Han Twittrar vilt om sitt nya vin och säger att det passar till det mesta. Ja kanske smakar det lika illa oavsett vad man äter till? Eller kanske hans egen matlagning överglänser vinets smak. Hur smakar det då? Här är några kommentarer jag hittat på nätet: -Känns urvattnad. Inte mycket tanniner, lite som saft; -Bra vin att bli full på, inget vidare matvin;- Hubbabubba med lite mint. Kan inte tänka mig att Morberg dricker det här själv. Känns det lockande?

Mitt bästa råd till er är att inte köpa dessa viner. De flesta kostar mer än vad de är värda och ger en mycket begränsad smakupplevelse. Köp istället vin som är framställda av ”riktiga” vinbönder, så pengarna hamnar i rätt ficka. Det blir billigare för konsumenten och smakupplevelsen blir med all sannolikhet mycket bättre.

Inte för smakens skull i alla fall! Tänk efter… Hur dricker du rosé? Svaret är troligen kylskåpskall eller ännu kallare och därmed mer eller mindre smaklöst. En annan brist är att rosé redan från början har ett ganska begränsat antal smaker och dofter i förhållande till annat vin. För mig är det därför en gåta varför vi ändå envisas med att köpa den här blaskan så fort termometern stiger över 15 grader.
  

Rosévin framställs vanligen genom att druvorna mosas och får jäsa med skal, varpå värmen och alkoholen löser ut färgen. När vinet har fått lagom mycket färg lyfts skalen (och därmed smaken) bort ur jästanken och vinet får då fortsätta att jäsa klart utan skalkontakt. En annan och betydligt enklare metod är att pytsa i en skvätt rödvin. Det sistnämnda kan man faktiskt åstadkomma själv. Vad sägs om att blanda Castillo de Gredos med California White. Kyl den väl och du får garanterat en smakupplevelse som är klart jämförbar med dina tidigare upplevelser av rosévin.

Under sommaren dricker jag gärna fruktiga eller bäriga rödviner och torra citrusmarinerade vitviner. Jag ska hjälpa dig att lämna roséträsket och ger här några förslag på prisvärda och angenäma viner:

• Fetzer Merlot (nr 16669) 89 kronor: Fruktig, utvecklad smak med inslag av fat, mörka bär, korinter, muskot och vanilj.
• Zardoz Cabernet Sauvignon Carmènere (nr 6552) 159 kronor: Mycket fruktigt, smakrikt vin med rostad fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, plommon, örter och choklad.
• Paul Cluver Sauvignon Blanc (nr 2038) 95 kronor: Torrt, mycket friskt, aromatiskt vin med inslag av sparris, svartvinbärsblad, passionsfrukt och citrus.
• Trimbach Riesling (nr 2639) 116 kronor: Torrt, druvigt, mycket friskt vin med inslag av mineral, päron, honung och grapefrukt. Bästa årgången på länge!

Vi hade lagt Barcelona bakom oss med ca 10 mil och reste söder ut längs Costa Dorada. I Tarragona vek vi av från motorvägen in i landet och började närma oss en av Spaniens äldsta (romarna) men ändå mest nyskapande vinområden - Priorat. Vägarna blev mindre och mindre. Snirkligare och snirkligare. Vi åkte upp och ner och bakom varje krök väntade man sig att en bandidos skulle dyka upp med sina pistalores. Det var inte bara risken för överfall som gnagde. Det började också kurra rejält i magen, men matställena lös med sin frånvaro.

Små pittoreska byar och böljande vinfällt, men ingen mat. Målet var bergsbyn Torroja del Priorat, där vi bokat ett besök hos den lilla familjeägda producenten Llicorella Vins. Väl framme började vi gå upp för den vackert stenbelagda gången som ledde upp till byns kyrka. Inga människor ingen mat, men ett hopp väcktes. Vi såg en skylt, hotell 200 meter. Nitlott, serverade endast middag, men som tur var för två desperados informerade man oss om att bykrogen 100 meter längre bort serverade lunch. Fläsk, potatis och en kall öl räddade dagen.

Llicorellas produktionsanläggning fanns i nedre delen av byn. Där möttes vi av Michael. En man drygt 80 år gammal, som på en blandning av engelska, spanska och katalan berättade om familjens viner och framställningen av dessa. Alla viner höll god kvalitet, men det vin som stod ut mest var Mas Saura 2003. Ett vin där druvorna har plockats för hand för att efter jäsning lagras i ekfat (fransk och amerikansk) i ett år. Vinet är en cuvé bestående av Grenache (45%), Syrah (20%), Cabernet Sauvignon (15%) och Cariñena (20%). Färgen är intensivt mörkröd. Doften består i huvudsak av mogen frukt med inslag av aromatiska örter och undertoner av mineral. Viss nyans av rostat bröd. Smaken är varm, svulstig och välstrukturerad med främst söta tanniner. Grenache dominerar de övriga druvsorterna. Lång och varm eftersmak. Tyvärr finns inte vinet i Sverige och pga att Llicorellas produktion är så begränsad kan det vara svårt att få tag i. Vi fick köpa några flaskor och med tanke på att den store Mr Parker belönat vinet med 90 poäng, så var priset om 20 euro mer än överkomligt.
  
Om du vill pröva några viner från priorat som finns på bolaget, så rekommenderar jag GR-174 (nr 2770) och Les Terrasses (nr 85516). Det första är något billigare, 129 kronor, och har en balanserad men kryddig smak med inslag av fat, körsbär, plommon, färska örter, choklad och vanilj. Passar troligen alldeles utmärkt till Lammsteken i påsk. Les Terrases är något dyrare, 259 kronor, men ändå mycket prisvärd. Bakom vinet står Alvaro Palacios uppvuxen med vin i Rioja och utbildad på Chateau Petrus i Bourdeaux. Det är ett vackert och lyxigt Prioratvin med smak av plommon, jord och vilda örter. Druvblandningen kan variera från år till år men här finns Garnacha, Cariñena och Cabernet Sauvignon. Den är intensiv, välstrukturerad och balanserade. Passar också alldeles utmärkt till lamm, men jag skulle nog våga prova den till det indiska köket. Känner man sig lite extra rik kan man ju pröva Alvaros prestige vin L'Ermita (nr 98443) till det facila priset av 3338 kronor.

Vi frågade Michael om han varit utomlands någon gång. Då svarade han att han hade varit i Barcelona en gång. Vi fick också lära oss vad bra hette på Katalan, bona och detta var verkligen mycket bona.

Det är faktiskt varken dyrt eller svårt att ordna en egen vinresa. Det kanske billigaste alternativet är att ta sig till Frankfurt för en tusenlapp (med Ryan Air ännu billigare), hyra bil (1100 för 4 dgr) och ta in på ”zimmer frei” längs vägen (från ca 40 Euro/natten). Man kan besöka många gårdar utan att förboka, men min erfarenhet är att man får bättre visningar och provningar om producenterna kontaktas före besöken.  Provningarna och visningarna är oftast gratis. Det förväntas då att en eller två flaskor inhandlas, men det kanske man ändå hade tänkt göra? Kostnaden för en förlängd weekend i Mosel/Rehn skulle troligen kosta knappt 3 000 kronor/person för flyg, hotell och hyrbil om man är minst två personer.

Det finns också redan färdigplanerade vinresor. Visst kan det vara bekvämt, men det är ju halva nöjet att planera resan själv och samtidigt kan man då välja ut och besöka de vingårdar som producerar vin som faller en i smaken. Sen har vi priset. Det blir lite dyrare om någon annan arrangerar, närmare bestämt drygt det dubbla . De pengarna tycker jag är bättre att spendera på goda middagar eller för att köpa med sig några goda viner hem.

Ett kul avbrott i solsemestern kan vara att bryta av med ett vingårdsbesök. Ska man till Barcelona kan man besöka Torres, ca 4 mil väster ut, ska man till Ligurien (italienska rivieran) besök Piemonte, Alba och Fontana Fredda , ca 7 mil norr om Genua, ska man till San Fransisco besök Napa och Sonoma valley, ca 7 mil norr ut och hälsa på hos Mondavi, Beringer, Rawenswood mfl. Tror ni förstår. Det är lättare än man tror och med GPS hittar man lätt. Hör gärna av er om ni vill ha hjälp att hitta lämplig vingård till sommarsemestern, så ska jag försöka hjälpa till.

Valutor i fritt fall. Dollarn kostar 6,60 och Euron är under nio kronor, men vinpriserna hos leverantörerna och Systembolaget består. Här kommer några exempel. Ravenswood Vinter's Blend kostar 99 kronor på bolaget. Går att köpa för runt 10 dollar för de amerikanska konsumenterna, vilket innebär en valuta vinst för importören på ca 30 kronor/per flaska. Georg Breuer Riesling Sauvage kostar 109 kronor på bolaget. Går att köpa för omkring 9 Euro för de tyska konsumenterna. Återigen har vi en skillnad på nästan 30 kronor. En stor del av skillnaderna beror på förändrade valutor. Min uppmaning till de svenska importörerna är att åtminstone låta några kronor gå tillbaka till de svenska konsumenterna. Bra vin till rätt pris!

Tyvärr missade vi precis La Mercè. Den stora festivalen i Barcelona, som firas för att ära stadens skyddshelgon Jungfrun av Mercè. Men som tur var blev det ändå lite action i form av storstrejk och upplopp. 2010 års vinresa gick som ni säkert redan anat till Katalonien och då specifikt till två områden, nämligen Penedés och Priorat.

I Penedés och då närmare bestämt i utkanterna av staden Villafranca de Penedés har en av vinvärldens megakändisar sitt hem och huvudsäte. Jag syftar på Miguel Torres, som under många år erbjudit oss svenskar smakupplevelser med allt från den enklare Sangre del Torro (tjurblod) till en av världens bästa Cabernet viner, Mas la Plana. Det stora internationella genombrottet för Torres kom 1979 med Mas la Plana eller som det då kallades Black Label, som vann en tävling i Paris, som var utformad som en blindprovning i konkurrens med de främsta slotten i Bordeaux.

 Resan från Barcelona tog knappt 40 minuter och väl där visade det sig att vi skulle få en egen grand tour med svensk guide. Vi var två stycken med egen guide och chaufför i ett fem vagnar långt tåg. Efter tågfärd och rundvandring på anläggningen var det dags för provning. Bland annat provade vi Mas la Plana 2006. Jag hade tidigare i år under sommarsemestern av misstag tvingats smaka detta vin. Några flaskor som var menade för vinkällaren ett par år stektes av brinnande sol i bilens bagageutrymme till en allt för tidig mognad. Korkarna krympte och det började puttra ut vin. Vad gör man? Jag korkade upp dem och smakade. Inget fel på vinet utan snarare tvärt om. De var redo att dricka. Tanninerna var i princip utplånade och både doft och smak påminde mer om en eldig Amarone än en Cab från Penedés.

Nästa destination var Parés Baltà. En gammal vingård med anor från 1790-talet. Återigen ett mycket trevligt bemötande och en vinprovning som täckte hela sortimentet inklusive cava och olivolja. Tre av vinerna höjde sig i förhållande till de andra. Ett lite enklare från Penedés var Mas Irene. Ett mycket tillgängligt Merlot baserat vin med en intensiv smak av röd frukt och pepprig avslutning. 2003 års årgång finns att köpa i beställningssortimentet för 189 kronor. Kvaliteten höjdes ytterligare när vi fick smaka vinerna GV5 från Gratallops i Priorat och Domino Romano från Ribera del Duero. GV5 innehåller Cabernet Sauvignon, Garnacha Tinta, Syrah och Cariñena. Ett balanserat och elegant vin med fin frukt i balans med toner av Priorats mineralrika jord. Ett vin som bl a faller Robert Parker i smaken, då de senare årgångarna tilldelas mellan 92 och 94 poäng. Domino Romano innehåller 100 procent Tinto Fino (Tempranillo) och kommer från minst 30 åriga vinstockar. Vinet har en intensiv fruktig doft av rödfrukt med ton av balsamvinäger. Elegant och välbalanserad smak med en intensiv röd frukt och en härligt fräsch och ren avslutning.

Höll på att glömma strejk och upplopp. Jo, barcelonaborna var lite trötta på den ekonomiska krisen och de konsekvenser den medfört i form av ökad arbetslöshet och allmänt hårdare villkor. Detta protesterade man emot genom att hålla sig hemma ifrån arbetet. En del var ute och demonstrerade, tände eld på bilar och förstörde bankkontor. Man kan ju undra om det hjälpte? Bankerna hittar säker på något så att kunderna själva får betala för detta. Om det var ödet eller ren tur vet jag inte, men just den tagen steg vi upp tidigt och drog till Andorra. Där var allt lugnt och stormen i Barcelona var över när vi kom tillbaka på kvällen.

Återkommer med 2010 års vinresa del 2. Priorat eller var det någon hemma?

l fredags kom leverans från Bordeaux via London i form av 12 flaskor Chateau Calon Segur 2005. Varför via London? Jo det blev billigare så och så slapp man ju bära hem flaskorna själv. När jag la ner flaskorna i vinkällaren fick jag syn på några flaskor Chateau Lafon Rochet 2001. Läge för konsumtion? Serverade därför denna Bordeaux från St Estèphe till söndagens biff med svart trumpetsvamp.

Ett mycket elegant och balanserat vin med en vacker densitet i doften som domineras av mogna bär. Smaken är dekmokratisk med stor balans, mjuka taniner och en närvarande syra. Man kan ana lite sötma. Vinet har en lång och kryddstark avslutning. Utvecklas relativt snabbt efter luftning. Kan nog sparas några år till, men är nu absolut redo för kosumtion.