1976 hände något som revolutionerade vinvärlden. Den franska vineliten hyllade en amerikansk Cabernet och Chardonnay som bättre än de stora franska vinhusens motsvarigheter. Fransmännen var ganska säkra på att de viner de lyfte fram i blindtestet var franska, men resultatet för de röda blev…

Och de vita…

 
Liknande test har gjorts vid ett flertal tillfällen och som regel har en amerikan stått överst på prispallen. Prislappen på dessa viner är idag ganska höga, men de franska kan i många fall vara obegripligt mycket högre. Upp till 10 gånger så dyra som de Amerikanska vinerna. Den Cabernet som var med från Stag’s Leap kostar idag ca 1500 kronor för den senaste årgången. Tvåan från Mouton-Rotchild kostar ca 12 000 kronor. Kanske dags att pröva lite amerikanskt istället för överprissatta fransmän.

Här kommer lite tips i en något lägre prisklass som kanske kan fresta i sommarvärmen till grill och som aperitif. Bonterra gör en fruktig och torr Chardonnay (16632) för 135 pistoler. West gör också en smakrik och fruktig Chardonnay (83812) för 149 pistoler. Den måste beställas från beställningssortimentet. Beringer Knights Valley (74646) är en mycket prisvärd Cabernet som smakar minst dubbelt så dyrt. Finns också på beställningssortimentet för 199 pistoler.  Slutligen så tycker jag att Rancho Zabaco har en mycket eldig Zinfandel (89948) som passar till de flesta av sommarens grillfester. 169 pistoler på beställningssortimentet.  

När jag säger Tomas Ledin, Kiss och Motörhead visst tänker ni på vin då? Tänkte väl inte det. För att citera Monty Pyton. This wine is not for drinking! It’s for throwing up. Kanske inte  riktigt så illa, men…

I december lanserade även Per Moberg sitt vin. Tydligen har han varit nere i Chile och trampat druvor. Han Twittrar vilt om sitt nya vin och säger att det passar till det mesta. Ja kanske smakar det lika illa oavsett vad man äter till? Eller kanske hans egen matlagning överglänser vinets smak. Hur smakar det då? Här är några kommentarer jag hittat på nätet: -Känns urvattnad. Inte mycket tanniner, lite som saft; -Bra vin att bli full på, inget vidare matvin;- Hubbabubba med lite mint. Kan inte tänka mig att Morberg dricker det här själv. Känns det lockande?

Mitt bästa råd till er är att inte köpa dessa viner. De flesta kostar mer än vad de är värda och ger en mycket begränsad smakupplevelse. Köp istället vin som är framställda av ”riktiga” vinbönder, så pengarna hamnar i rätt ficka. Det blir billigare för konsumenten och smakupplevelsen blir med all sannolikhet mycket bättre.

Inte för smakens skull i alla fall! Tänk efter… Hur dricker du rosé? Svaret är troligen kylskåpskall eller ännu kallare och därmed mer eller mindre smaklöst. En annan brist är att rosé redan från början har ett ganska begränsat antal smaker och dofter i förhållande till annat vin. För mig är det därför en gåta varför vi ändå envisas med att köpa den här blaskan så fort termometern stiger över 15 grader.
  

Rosévin framställs vanligen genom att druvorna mosas och får jäsa med skal, varpå värmen och alkoholen löser ut färgen. När vinet har fått lagom mycket färg lyfts skalen (och därmed smaken) bort ur jästanken och vinet får då fortsätta att jäsa klart utan skalkontakt. En annan och betydligt enklare metod är att pytsa i en skvätt rödvin. Det sistnämnda kan man faktiskt åstadkomma själv. Vad sägs om att blanda Castillo de Gredos med California White. Kyl den väl och du får garanterat en smakupplevelse som är klart jämförbar med dina tidigare upplevelser av rosévin.

Under sommaren dricker jag gärna fruktiga eller bäriga rödviner och torra citrusmarinerade vitviner. Jag ska hjälpa dig att lämna roséträsket och ger här några förslag på prisvärda och angenäma viner:

• Fetzer Merlot (nr 16669) 89 kronor: Fruktig, utvecklad smak med inslag av fat, mörka bär, korinter, muskot och vanilj.
• Zardoz Cabernet Sauvignon Carmènere (nr 6552) 159 kronor: Mycket fruktigt, smakrikt vin med rostad fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, plommon, örter och choklad.
• Paul Cluver Sauvignon Blanc (nr 2038) 95 kronor: Torrt, mycket friskt, aromatiskt vin med inslag av sparris, svartvinbärsblad, passionsfrukt och citrus.
• Trimbach Riesling (nr 2639) 116 kronor: Torrt, druvigt, mycket friskt vin med inslag av mineral, päron, honung och grapefrukt. Bästa årgången på länge!

Vi hade lagt Barcelona bakom oss med ca 10 mil och reste söder ut längs Costa Dorada. I Tarragona vek vi av från motorvägen in i landet och började närma oss en av Spaniens äldsta (romarna) men ändå mest nyskapande vinområden - Priorat. Vägarna blev mindre och mindre. Snirkligare och snirkligare. Vi åkte upp och ner och bakom varje krök väntade man sig att en bandidos skulle dyka upp med sina pistalores. Det var inte bara risken för överfall som gnagde. Det började också kurra rejält i magen, men matställena lös med sin frånvaro.

Små pittoreska byar och böljande vinfällt, men ingen mat. Målet var bergsbyn Torroja del Priorat, där vi bokat ett besök hos den lilla familjeägda producenten Llicorella Vins. Väl framme började vi gå upp för den vackert stenbelagda gången som ledde upp till byns kyrka. Inga människor ingen mat, men ett hopp väcktes. Vi såg en skylt, hotell 200 meter. Nitlott, serverade endast middag, men som tur var för två desperados informerade man oss om att bykrogen 100 meter längre bort serverade lunch. Fläsk, potatis och en kall öl räddade dagen.

Llicorellas produktionsanläggning fanns i nedre delen av byn. Där möttes vi av Michael. En man drygt 80 år gammal, som på en blandning av engelska, spanska och katalan berättade om familjens viner och framställningen av dessa. Alla viner höll god kvalitet, men det vin som stod ut mest var Mas Saura 2003. Ett vin där druvorna har plockats för hand för att efter jäsning lagras i ekfat (fransk och amerikansk) i ett år. Vinet är en cuvé bestående av Grenache (45%), Syrah (20%), Cabernet Sauvignon (15%) och Cariñena (20%). Färgen är intensivt mörkröd. Doften består i huvudsak av mogen frukt med inslag av aromatiska örter och undertoner av mineral. Viss nyans av rostat bröd. Smaken är varm, svulstig och välstrukturerad med främst söta tanniner. Grenache dominerar de övriga druvsorterna. Lång och varm eftersmak. Tyvärr finns inte vinet i Sverige och pga att Llicorellas produktion är så begränsad kan det vara svårt att få tag i. Vi fick köpa några flaskor och med tanke på att den store Mr Parker belönat vinet med 90 poäng, så var priset om 20 euro mer än överkomligt.
  
Om du vill pröva några viner från priorat som finns på bolaget, så rekommenderar jag GR-174 (nr 2770) och Les Terrasses (nr 85516). Det första är något billigare, 129 kronor, och har en balanserad men kryddig smak med inslag av fat, körsbär, plommon, färska örter, choklad och vanilj. Passar troligen alldeles utmärkt till Lammsteken i påsk. Les Terrases är något dyrare, 259 kronor, men ändå mycket prisvärd. Bakom vinet står Alvaro Palacios uppvuxen med vin i Rioja och utbildad på Chateau Petrus i Bourdeaux. Det är ett vackert och lyxigt Prioratvin med smak av plommon, jord och vilda örter. Druvblandningen kan variera från år till år men här finns Garnacha, Cariñena och Cabernet Sauvignon. Den är intensiv, välstrukturerad och balanserade. Passar också alldeles utmärkt till lamm, men jag skulle nog våga prova den till det indiska köket. Känner man sig lite extra rik kan man ju pröva Alvaros prestige vin L'Ermita (nr 98443) till det facila priset av 3338 kronor.

Vi frågade Michael om han varit utomlands någon gång. Då svarade han att han hade varit i Barcelona en gång. Vi fick också lära oss vad bra hette på Katalan, bona och detta var verkligen mycket bona.

Det är faktiskt varken dyrt eller svårt att ordna en egen vinresa. Det kanske billigaste alternativet är att ta sig till Frankfurt för en tusenlapp (med Ryan Air ännu billigare), hyra bil (1100 för 4 dgr) och ta in på ”zimmer frei” längs vägen (från ca 40 Euro/natten). Man kan besöka många gårdar utan att förboka, men min erfarenhet är att man får bättre visningar och provningar om producenterna kontaktas före besöken.  Provningarna och visningarna är oftast gratis. Det förväntas då att en eller två flaskor inhandlas, men det kanske man ändå hade tänkt göra? Kostnaden för en förlängd weekend i Mosel/Rehn skulle troligen kosta knappt 3 000 kronor/person för flyg, hotell och hyrbil om man är minst två personer.

Det finns också redan färdigplanerade vinresor. Visst kan det vara bekvämt, men det är ju halva nöjet att planera resan själv och samtidigt kan man då välja ut och besöka de vingårdar som producerar vin som faller en i smaken. Sen har vi priset. Det blir lite dyrare om någon annan arrangerar, närmare bestämt drygt det dubbla . De pengarna tycker jag är bättre att spendera på goda middagar eller för att köpa med sig några goda viner hem.

Ett kul avbrott i solsemestern kan vara att bryta av med ett vingårdsbesök. Ska man till Barcelona kan man besöka Torres, ca 4 mil väster ut, ska man till Ligurien (italienska rivieran) besök Piemonte, Alba och Fontana Fredda , ca 7 mil norr om Genua, ska man till San Fransisco besök Napa och Sonoma valley, ca 7 mil norr ut och hälsa på hos Mondavi, Beringer, Rawenswood mfl. Tror ni förstår. Det är lättare än man tror och med GPS hittar man lätt. Hör gärna av er om ni vill ha hjälp att hitta lämplig vingård till sommarsemestern, så ska jag försöka hjälpa till.

Valutor i fritt fall. Dollarn kostar 6,60 och Euron är under nio kronor, men vinpriserna hos leverantörerna och Systembolaget består. Här kommer några exempel. Ravenswood Vinter's Blend kostar 99 kronor på bolaget. Går att köpa för runt 10 dollar för de amerikanska konsumenterna, vilket innebär en valuta vinst för importören på ca 30 kronor/per flaska. Georg Breuer Riesling Sauvage kostar 109 kronor på bolaget. Går att köpa för omkring 9 Euro för de tyska konsumenterna. Återigen har vi en skillnad på nästan 30 kronor. En stor del av skillnaderna beror på förändrade valutor. Min uppmaning till de svenska importörerna är att åtminstone låta några kronor gå tillbaka till de svenska konsumenterna. Bra vin till rätt pris!

En gång i tiden pratade man om Sverige som ett lågprisland för kvalitetsviner. Det lär till och med vara så att champagnehuset Moët et Chandon, som gör den exklusiva champagnen Dom Pérignon, lär ha höjt priset, då de ansåg att champagnen inte fick vara så billig som den då var i Sverige! Priset var då i mitten av 80-talet strax över 300 kronor. Idag kostar en flaska (i Sverige) 1199 kronor.

Kom nyligen hem från Madrid där jag bl a köpte vin från kooperativet Protos från Ribera del Duero i norra Spanien. Crianzan kostade 12 euro, Reservan kostade 20 euro och Gran Reservan kostade 34 euro. Den 1 november släpptes även Crianzan i det tillfälliga sortimentet på Systembolaget till priset 194 kronor! 12 euro eller ca 110 kronor betalade jag på ett varuhus i centrala Madrid. Man undrar faktiskt hur leverantören av detta vin tänker när han tar ut drygt 75 procent mer av den svenske konsumenten än vad spanjoren får betala! Antingen får han lite extra i plånboken eller så kanske han borde bli bättre på att förhandla priser i samband med importen?

Den 1 december släpps ett antal viner från Sonoma baserade Ravenswood. Priset är 399 kronor styck för dessa Zinfandelviner. Beställer du dem på nätet kostar de 35 dollar styck, dvs 230 kronor i dagens dollar nivå. ”There is sometinhing fishy in the state of Denmark”. Här har vi återigen en leverantör som tar ut goda marginaler för ett vin. Hur vore det om vinjournalisterna började granska prissättningen istället för att som vissa vinjournalister propagera för att dyra viner inte är dyra viner. Vad är det som hänt? Varför har Sverige inte längre billiga kvalitetsviner?

Jag rekommenderar varmt det engelska företaget Berry Bros. & Rudd. Här kan du bl a köpa de flesta av de viner som nyligen ingått i det sk Bordeaux-släppet på Systembolaget billigare än i Sverige. Frakt för tolvflaskor ligger på ca 60 kronor per flaska. Inte så farligt när man tänker på de svenska leverantörernas påslag.