Vi hade lagt Barcelona bakom oss med ca 10 mil och reste söder ut längs Costa Dorada. I Tarragona vek vi av från motorvägen in i landet och började närma oss en av Spaniens äldsta (romarna) men ändå mest nyskapande vinområden - Priorat. Vägarna blev mindre och mindre. Snirkligare och snirkligare. Vi åkte upp och ner och bakom varje krök väntade man sig att en bandidos skulle dyka upp med sina pistalores. Det var inte bara risken för överfall som gnagde. Det började också kurra rejält i magen, men matställena lös med sin frånvaro.

Små pittoreska byar och böljande vinfällt, men ingen mat. Målet var bergsbyn Torroja del Priorat, där vi bokat ett besök hos den lilla familjeägda producenten Llicorella Vins. Väl framme började vi gå upp för den vackert stenbelagda gången som ledde upp till byns kyrka. Inga människor ingen mat, men ett hopp väcktes. Vi såg en skylt, hotell 200 meter. Nitlott, serverade endast middag, men som tur var för två desperados informerade man oss om att bykrogen 100 meter längre bort serverade lunch. Fläsk, potatis och en kall öl räddade dagen.

Llicorellas produktionsanläggning fanns i nedre delen av byn. Där möttes vi av Michael. En man drygt 80 år gammal, som på en blandning av engelska, spanska och katalan berättade om familjens viner och framställningen av dessa. Alla viner höll god kvalitet, men det vin som stod ut mest var Mas Saura 2003. Ett vin där druvorna har plockats för hand för att efter jäsning lagras i ekfat (fransk och amerikansk) i ett år. Vinet är en cuvé bestående av Grenache (45%), Syrah (20%), Cabernet Sauvignon (15%) och Cariñena (20%). Färgen är intensivt mörkröd. Doften består i huvudsak av mogen frukt med inslag av aromatiska örter och undertoner av mineral. Viss nyans av rostat bröd. Smaken är varm, svulstig och välstrukturerad med främst söta tanniner. Grenache dominerar de övriga druvsorterna. Lång och varm eftersmak. Tyvärr finns inte vinet i Sverige och pga att Llicorellas produktion är så begränsad kan det vara svårt att få tag i. Vi fick köpa några flaskor och med tanke på att den store Mr Parker belönat vinet med 90 poäng, så var priset om 20 euro mer än överkomligt.
  
Om du vill pröva några viner från priorat som finns på bolaget, så rekommenderar jag GR-174 (nr 2770) och Les Terrasses (nr 85516). Det första är något billigare, 129 kronor, och har en balanserad men kryddig smak med inslag av fat, körsbär, plommon, färska örter, choklad och vanilj. Passar troligen alldeles utmärkt till Lammsteken i påsk. Les Terrases är något dyrare, 259 kronor, men ändå mycket prisvärd. Bakom vinet står Alvaro Palacios uppvuxen med vin i Rioja och utbildad på Chateau Petrus i Bourdeaux. Det är ett vackert och lyxigt Prioratvin med smak av plommon, jord och vilda örter. Druvblandningen kan variera från år till år men här finns Garnacha, Cariñena och Cabernet Sauvignon. Den är intensiv, välstrukturerad och balanserade. Passar också alldeles utmärkt till lamm, men jag skulle nog våga prova den till det indiska köket. Känner man sig lite extra rik kan man ju pröva Alvaros prestige vin L'Ermita (nr 98443) till det facila priset av 3338 kronor.

Vi frågade Michael om han varit utomlands någon gång. Då svarade han att han hade varit i Barcelona en gång. Vi fick också lära oss vad bra hette på Katalan, bona och detta var verkligen mycket bona.

Tyvärr missade vi precis La Mercè. Den stora festivalen i Barcelona, som firas för att ära stadens skyddshelgon Jungfrun av Mercè. Men som tur var blev det ändå lite action i form av storstrejk och upplopp. 2010 års vinresa gick som ni säkert redan anat till Katalonien och då specifikt till två områden, nämligen Penedés och Priorat.

I Penedés och då närmare bestämt i utkanterna av staden Villafranca de Penedés har en av vinvärldens megakändisar sitt hem och huvudsäte. Jag syftar på Miguel Torres, som under många år erbjudit oss svenskar smakupplevelser med allt från den enklare Sangre del Torro (tjurblod) till en av världens bästa Cabernet viner, Mas la Plana. Det stora internationella genombrottet för Torres kom 1979 med Mas la Plana eller som det då kallades Black Label, som vann en tävling i Paris, som var utformad som en blindprovning i konkurrens med de främsta slotten i Bordeaux.

 Resan från Barcelona tog knappt 40 minuter och väl där visade det sig att vi skulle få en egen grand tour med svensk guide. Vi var två stycken med egen guide och chaufför i ett fem vagnar långt tåg. Efter tågfärd och rundvandring på anläggningen var det dags för provning. Bland annat provade vi Mas la Plana 2006. Jag hade tidigare i år under sommarsemestern av misstag tvingats smaka detta vin. Några flaskor som var menade för vinkällaren ett par år stektes av brinnande sol i bilens bagageutrymme till en allt för tidig mognad. Korkarna krympte och det började puttra ut vin. Vad gör man? Jag korkade upp dem och smakade. Inget fel på vinet utan snarare tvärt om. De var redo att dricka. Tanninerna var i princip utplånade och både doft och smak påminde mer om en eldig Amarone än en Cab från Penedés.

Nästa destination var Parés Baltà. En gammal vingård med anor från 1790-talet. Återigen ett mycket trevligt bemötande och en vinprovning som täckte hela sortimentet inklusive cava och olivolja. Tre av vinerna höjde sig i förhållande till de andra. Ett lite enklare från Penedés var Mas Irene. Ett mycket tillgängligt Merlot baserat vin med en intensiv smak av röd frukt och pepprig avslutning. 2003 års årgång finns att köpa i beställningssortimentet för 189 kronor. Kvaliteten höjdes ytterligare när vi fick smaka vinerna GV5 från Gratallops i Priorat och Domino Romano från Ribera del Duero. GV5 innehåller Cabernet Sauvignon, Garnacha Tinta, Syrah och Cariñena. Ett balanserat och elegant vin med fin frukt i balans med toner av Priorats mineralrika jord. Ett vin som bl a faller Robert Parker i smaken, då de senare årgångarna tilldelas mellan 92 och 94 poäng. Domino Romano innehåller 100 procent Tinto Fino (Tempranillo) och kommer från minst 30 åriga vinstockar. Vinet har en intensiv fruktig doft av rödfrukt med ton av balsamvinäger. Elegant och välbalanserad smak med en intensiv röd frukt och en härligt fräsch och ren avslutning.

Höll på att glömma strejk och upplopp. Jo, barcelonaborna var lite trötta på den ekonomiska krisen och de konsekvenser den medfört i form av ökad arbetslöshet och allmänt hårdare villkor. Detta protesterade man emot genom att hålla sig hemma ifrån arbetet. En del var ute och demonstrerade, tände eld på bilar och förstörde bankkontor. Man kan ju undra om det hjälpte? Bankerna hittar säker på något så att kunderna själva får betala för detta. Om det var ödet eller ren tur vet jag inte, men just den tagen steg vi upp tidigt och drog till Andorra. Där var allt lugnt och stormen i Barcelona var över när vi kom tillbaka på kvällen.

Återkommer med 2010 års vinresa del 2. Priorat eller var det någon hemma?