Den Italienska vin- och matdagen på Grand bjöd på några intressanta viner och värmde samtidigt upp både kropp och själ hos en frusen svensk i ett rimfrostigt och kallt Stockholm.  12 vinimportörer visade upp sitt breda sortiment med 80 olika italienska vinproducenter. De flesta kändisarna fanns på plats, Amarone, Barolo, Brunello och Barbaresco m fl. Priserna varierade mellan 45 kronor till 1500 för en butelj. Provning under två och en halvtimme kostade 150 kronor.

Villa Sant´Annas Vino Nobile di Montepulciano var kanske dagens mest positiva överraskning. En DOC från 2005 och en DOCG ”Poldo” från 2004 för 203 respektive 284 kronor. Montepulciano druvan i kombination med fransk ek ger ett mycket gott vin. DOCn var något mer tillgänglig och inte fullt så komplex som DOCGn. Enligt min mening ett riktigt fynd! Till och med stråt vassare än Poliziano 2006 (189 kronor), som hade strykande åtgång vid nyhetslanseringen i december förra året. En nylansering av vinet är tydligen på gång. Något att bevaka!

En positiv överraskning var också Spinettas nya barbaresco som lanseras som nyhet i mars, Bordini 2006. För att vara en Spinetta är priset om 389 kronor förhållandevis lågt och vinet är mycket elegant och innehåller mycket frukt med mjuka tanniner likt många andra 2006:or från Barbaresco.  Förvånansvärt tillgängligt redan nu trots sin unga ålder.

Capanelle från Toscana bjöd på tre trevliga röda viner – Chianti Classico Riserva DOCG 2005, Solare 2004 och 50&50 2005. Angenäm och fruktig Chianti gjord på Sangiovese, Colorino (för färgen) och Canaiolo (som smakförhöjare). För att inte eken ska dominera för mycket i smaken och låta druvorna och deras uppväxtförhållande få en mer framträdande roll använder Capanelle i detta vin Österrikisk ek. Solaren är däremot lagrad på fransk ek och innehåller förutom sangiovese druvan malvasia nera. Fortfarande något sluten, men lovar gott med några år i vinkällaren. Deras ”Super Tuscan” 50&50 är gjord av sangiovese och merlot. Lagrad på fransk ek i 18 månader. Man känner släktskapen med vinerna runt St Emillion. Priset om 100 euro känns lite väl tilltaget.

Bästa amaronen kom från Tenuta Sant´Antonio, Campo dei Gigli 2005. En intensiv fruktbomb med toner av mörk choklad. Lång och kryddig avslutning. Hann också med att prova en musikalisk Brunnello från Il. Paradiso di Frassina. Det drygt 5 åriga vinet var uppfostrat med Wolfgang Amadeus Mozarts musik. Svårt att säga hur musiken påverkar, men nog var tanninerna något mildare än man kanske hade förvänta sig? Frågan som väcks är hur vinet hade smakat om det hade varit Metallica?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

1976 hände något som revolutionerade vinvärlden. Den franska vineliten hyllade en amerikansk Cabernet och Chardonnay som bättre än de stora franska vinhusens motsvarigheter. Fransmännen var ganska säkra på att de viner de lyfte fram i blindtestet var...

När jag säger Tomas Ledin, Kiss och Motörhead visst tänker ni på vin då? Tänkte väl inte det. För att citera Monty Pyton. This wine is not for drinking! It’s for throwing up. Kanske inte  riktigt så illa, men…   I december lanserade ...

Inte för smakens skull i alla fall! Tänk efter… Hur dricker du rosé? Svaret är troligen kylskåpskall eller ännu kallare och därmed mer eller mindre smaklöst. En annan brist är att rosé redan från början har ett ganska begränsat antal smaker oc...

Vi hade lagt Barcelona bakom oss med ca 10 mil och reste söder ut längs Costa Dorada. I Tarragona vek vi av från motorvägen in i landet och började närma oss en av Spaniens äldsta (romarna) men ändå mest nyskapande vinområden - Priorat. Vägarna blev ...

Det är faktiskt varken dyrt eller svårt att ordna en egen vinresa. Det kanske billigaste alternativet är att ta sig till Frankfurt för en tusenlapp (med Ryan Air ännu billigare), hyra bil (1100 för 4 dgr) och ta in på ”zimmer frei” längs ...