Tack vare vår eminenta följslagerska Gretchen (vår GPS), så hade vi inga problem att hitta till Castello di Verrazzano. En knapp timmes bilresa från Florens hittade vi slottet på en hög kulle omgiven av böljande vinrankor och cypresser. Där träffade vi Gino – Mannen som kunde tala med vin.

När vi kom var Gino fullt upptagen i ett telefonsamtal. En man ville boka ett besök på vingården. Gino undrade om hans fru godkänt det hela? Det verkade tveksamt och Gino bad honom därför prata med frun först och återkomma – märks att man inte var i Sverige! Ginos visdom och kunskaper sträckte sig ännu längre. Vi fick bl a reda på att Verrazzano odlat vin i området sedan 1170 och att en av de tidigare vinodlarna, Giovanni da Verrazzano, var den som upptäckte New York bukten. Därför är den 1298 meter långa bro som går mellan Staten Island och Brooklyn döpt till Verrazano-Narrows Bridge. Ryktet säger att en av familjemedlemmarna i samband med invigandet av bron 1964 gömde undan en flaska vin på toppen av bron. Så är man New York och är sugen på en Castello di Verrazzano från tidigt 60-tal och är hyfsad på att klättra, så är det bara att slå till.

Tillbaks till Italien! Ett fantastiskt litet slott med en välskött, men gammeldags anläggning. Man producerar naturligtvis vin, men också olivolja, balsamvinäger, vildsvinssalami, lufttorkat kött från hjort, sylta, skinka mm. Gino hade också fått hjälp av Leonardo da Vinci att konstruera en mackapär för att tala med vinet. Det ska dock sägas att det fa är under fermenteringsfasen som det går att föra några längre diskussioner med vinet. Det kan till och med vara svårt att hänga med ibland. Därefter blir vinet relativt tystlåtet och nästa gång vinet talar, så är det i samband med inmundigandet.

Rundvandringen slutade vid slottsrestaurangen där allt vad huset hade att erbjuda i matväg stod uppdukat. Vi provade fyra viner; husets vino rosso, riserva, super tuscan och vino santo. Riservan från 2006 var överlägset den bästa av vinerna. Här får jag medhåll av Decanter som i sitt senaste nummer (december 2009) ger vinet 17,5 av 20 och skriver: -Great concentration of colour and slightly smoky, plummy fruit nose. Spicy oak but great natural balance. Tangy fruit, savoury mineral quality. Drink from 2014. Det går att beställa 2005:an via beställningssortimentet, men den är inte lika bra som 2006:an. Priser är ca 250 kronor/flaskan.

Förutom vinet var det den 40 åriga balsamvinägern som var Ginos stolthet. Han serverad den tillsammans med en hårt lagrad parmesanost – ohlala! Mycket gott – rekommenderas! Om du är i Toscana så besök gärna Verrazzano. Du kommer inte att bli besviken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

1976 hände något som revolutionerade vinvärlden. Den franska vineliten hyllade en amerikansk Cabernet och Chardonnay som bättre än de stora franska vinhusens motsvarigheter. Fransmännen var ganska säkra på att de viner de lyfte fram i blindtestet var...

När jag säger Tomas Ledin, Kiss och Motörhead visst tänker ni på vin då? Tänkte väl inte det. För att citera Monty Pyton. This wine is not for drinking! It’s for throwing up. Kanske inte  riktigt så illa, men…   I december lanserade ...

Inte för smakens skull i alla fall! Tänk efter… Hur dricker du rosé? Svaret är troligen kylskåpskall eller ännu kallare och därmed mer eller mindre smaklöst. En annan brist är att rosé redan från början har ett ganska begränsat antal smaker oc...

Vi hade lagt Barcelona bakom oss med ca 10 mil och reste söder ut längs Costa Dorada. I Tarragona vek vi av från motorvägen in i landet och började närma oss en av Spaniens äldsta (romarna) men ändå mest nyskapande vinområden - Priorat. Vägarna blev ...

Det är faktiskt varken dyrt eller svårt att ordna en egen vinresa. Det kanske billigaste alternativet är att ta sig till Frankfurt för en tusenlapp (med Ryan Air ännu billigare), hyra bil (1100 för 4 dgr) och ta in på ”zimmer frei” längs ...